HUMOR PÅ YOUTUBE MED SIMON G OCH MR COOL. KLICKA PÅ BILDEN FÖR ATT KOLLA PÅ SPECIALISTERNA I VIDEOFORMAT!

tisdagen den 31:e januari 2012

PIKE har utställning på Larrys Corner den 4:e februari

En störig grej med att jag är på semester är att jag missar Pikes utställning på Larrys Corner i Stockholm. Ni andra bör inte missa den. Pike är en fantastisk konstnär. Här kommer en presstext och en flyer som blir större om man klickar på den.



------------------------------------------


PIKE

LARRYS CORNER 4/2 - 18/2 2012

Pike är konstnärernas egna konstnär. I över 25 år har han bemästrat fler tekniker och genrer än de flesta ens hört talas om.

Graffitilegenden Pike har aldrig fastnat i sin egen roll, utan skapar förutsättningslöst utan pekpinnar eller glosögda glasögon.

Genom åren har han samarbetat med bl a Core, Ruze, Mattias Bäcklin, Akay, Aman, Disey, Simon Gärdenfors, Nug och Finsta.

Pike är trollkarlen som dragit Graffitimålningar, Open Book, skulpturer, animationer, och alla andra möjliga och omöjliga kaniner ur sin hatt.

Nu tömmer Pike sina rockfickor och rotar ur sitt lager på de senaste 7 årens produktion för en utskåpning på Larrys Corner.

Välkommen att tappa hakan.

måndagen den 30:e januari 2012

Bronsfeber på SVT Play


Nu är videon släppt på SVT Play och PSL-bloggen. Skojigt att det var just SVT Play vi blev bortplockade från för en månad sen.

Far & Son har gjort en video till "Bronsfeber"


Om allt går som det ska kommer denna video premiärvisas någonstans på internet idag. Själv är jag kvar i Vietnam i ett par veckor till och har semester.

lördagen den 28:e januari 2012

Presstexten till "The Sushi USB EP" med Far & Son



Efter fyra års arbete har Far & Son nu lyckats skrapa ihop 6 låtar till en EP. Vi bjuder på det vi gör bäst. Fula ord, knark och rå humor. Trallvänliga melodier och medryckande rytmer som lockar till dans. Genom våra texter vill vi normalisera ett destruktivt beteende hos det uppväxande släktet. Ungdomar med svagt psyke kommer att förstå att det är modigt att missbruka narkotika och fegt att ha en utbildning att falla tillbaks på. Barn som hört våra låtar på Spotify kommer att bli nyfikna på att testa LSD. Här har ni "The Sushi-USB EP". Slit den med hälsan.

Sök efter skivan på iTunes eller Spotify.

fredagen den 27:e januari 2012

Det bördiga Mekongdeltat

Imorgon åker vi till det bördiga Mekongdeltat. Kan bli lite svårt att komma åt internet på ett tag.

torsdagen den 26:e januari 2012

Turist


Idag lämnade jag in en utskrift av utsidan till min första serieroman till en lokal konstnär på turiststråket här i Saigon. Funderar på att trycka en ny upplaga av Turist i framtiden. Då skulle det vara snyggt om utsidan är en målad kopia i akryl, eller vad det är de brukar köra med.

onsdagen den 25:e januari 2012

Min utklädnad



Så här såg jag ut i lördags på P3-galan. I bakgrunden skymtar vi Märta Myrstener och Frej Larsson.

Vad ska vi göra ikväll?

Det är typ nyårsdagen i Saigon. Idag har vi gått omkring i staden. Allt var stängt utom en butik som säljer kläder av märket Kappa och några matställen. Jag och mina vänner bor utspridda på diverse hotellrum nära varandra. Eftersom Facebook inte funkar och vi inte kunnat köpa sim-kort idag får vi kommunicera här. Vad "händer" gänget?

Idag släpps Far & Sons nya EP!

Är den uppe?

tisdagen den 24:e januari 2012

Vid ett namn

Framme i Saigon för några sekunder sen! Det är svårt att komma åt Facebook här på grund av någon slags förmyndarsamhälle. Nu ska vi ut och ta en "bärs".

måndagen den 23:e januari 2012

'namsdagen

Nu sitter vi på flygbussen. Ska försöka hålla bloggen vid liv under semestern. Vi får se hur det går.

söndagen den 22:e januari 2012

Vem tar ni mig för?

Alltså jag bara skojade när jag skrev att jag skulle twittra och blogga live från P3 Guld-galan igår. Fattade ni inte det?

lördagen den 21:e januari 2012

Jag bloggar live från P3 Guld-galan!

Just nu bloggar jag live från P3 Guld-galan. Snart ska jag även twittra live från P3 Guld-galan.

fredagen den 20:e januari 2012

Kund i baren och ett svin i sängen

den 25:e smäller det
Då finns det ingen som tar en
man är kund kund kund i baren

Den 25:e januari släpper alltså Far & Son (Frej Larsson och Simon Gärdenfors) 6-spårs-EP:n "The Sushi USB EP". Den dyker upp på Spotify och iTunes om bara fem dagar. Ett fysiskt exemplar för alla gubbsamlare därute kommer också, men det kan dröja ett tag.

Håll till godo, höll jag på att säga.

torsdagen den 19:e januari 2012

Far & Son släpper nytt, Pjosk Spjozyoll, Bulgur King... och lite pilsner

Mycket skoj på gång just nu.

1. Aggro meddelar att han håller på att klippa ihop en web-TV-show från vår kalifornienresa i somras. Första delen planeras att bli klar i dagarna.

2. Jag åker till Göteborg imorgon för att kolla på P3 Brons-galan på lördag. Far & Son är märkligt nog inte inbjudna att uppträda, men Frej ska köra med Maskinen. Dom har bjudit med med några muntra snyltgäster.

3. På måndag drar jag till Vietnam och är borta i tre veckor. Det är inte lönt att försöka bryta sig in i min lägenhet. Den kommer att vaktas av min mamma, bland annat.

4. Far & Son släpper 6-spårs-EP:n "The Sushi USB EP" inom kort. Vi väntar på ett definitivt släppdatum, men det snackas om att den kommer att dyka upp på Spotify inom en handfull dagar.

5. Min serieroman "Död kompis" är nu på tryck i Kina och kommer att släppas i april. Releasefesten blir med stor sannolikhet i Stockholm den 28:e april. Skriv in med blyerts i kalendern redan idag.

Två saker till:

* Det visade sig finnas en Bulgur King i Trabzon, Turkiet. Tack Robin Oljelund Kjellberg för den infon.


* Svaret på gårdagens fråga är "Pjosk Spjozyoll". Tack Axel Sundberg för den infon. Jag måste prata med Aggro om vi ska köra vidare på "Pjosk Spjoli" eller byta namn på vår humorduo.

onsdagen den 18:e januari 2012

Hör upp seriekännare! Jag behöver hjälp



Som tonåring älskade jag serieskaparen Édika. Jag minns en serie där en ryss försöker köpa ett seriealbum i en tidningskiosk. I den svenska översättningen frågar ryssen efter något som jag minns som "Pjosk Spjoli". Tidningshandlaren förstår inte. Ryssen försöker föklara bl.a. genom att gå in i en lyktstolpe och säga typ "Humor! Komik! Precis som Pjosk Spjoli!". Det visar sig vara Pox Special som ryssen är ute efter.

Jag brukar citera den sistnämnda repliken när jag pratar om humor. Jag och Aggro planerar att starta en podcast. När vi började spåna på namn föreslog Aggro just "Pjosk Spjoli". Jag undrade varför och han svarade "Humor! Komik! Precis som Pjosk Spjoli!". Ett argument jag köpte rakt av.

Problemet är bara att jag inte kan hitta serien jag nyss skrev om. Jag har letat som fan. Som jag minns det läste jag inte serien i Pox Special, utan i Epix eller någon annan Horst-titel. Det kan ha varit i någon pocket.

Vi vill ju gärna stava rätt till "Pjosk Spjoli". Det var säkert 15 år sen jag läste serien. Är alltså inte helt säker på att det är exakt "Pjosk Spjoli" ryssen säger.

Hjälp mig!

tisdagen den 17:e januari 2012

3000 vänner

Idag kom jag upp i 3000 vänner på Facebook. Bra tycker jag. Jag har märkt att detta är det lättaste sättet för mig att berätta om när jag släpper böcker (ny serieroman kommer i april) och skivor (ny EP med Far & Son kommer "mycket snart") för de som är intresserade.

På Twitter har jag "bara" 743 "followers". Jag är inte speciellt aktiv på Twitter. Jag brukar länka till saker jag skrivit på den här bloggen. Oftast svarar jag på frågor när folk @:ar mig. Inte ofta, men ibland när andan faller på, skriver jag en slapp ordvits exklusivt för Twitter. Senast var det "Bulgur King". Jag hade just ätit bulgur.

måndagen den 16:e januari 2012

Bästa översättningen av en filmtitel någonsin


Jag är ett ganska stort fan av Zucker, Zucker & Abrahams. Förra veckan skrev jag om "TOP SECRET!" och jag diggar såklart även "Titta vi flyger", "Police Squad!", "Den nakna pistolen" och allt annat de tre skrivit tillsammans. Jag köpte deras första film "Kentucky Fried Movie" på dvd för sju år sen, men då hade jag ingen aning om vad filmen hette på svenska. Jag var nyss inne på Imbd och såg det. Är ni beredda?

"Hej, vi skrattar"

söndagen den 15:e januari 2012

Det här kommer att göra ont


Katten Nisse har den sjukaste officiella hemsidan på hela internet just nu. Introt är bara sepe. Där kan man läsa att en storfilm är på gång med Nisse. En spelfilm med 3D-animationer som ska släppas i år. Dock tror jag inte att det kommer att bli av. Det finns inget på t.ex. Imdb som antyder att en sådan film kommer att ha premiär i år. Om den kommer, kommer jag att se den, och jag kommer att må dåligt över det.

lördagen den 14:e januari 2012

Min favoritmat

Det jag gillar bästa att äta är sånt med konsistens åt det svampigare hållet. Avokado, ost och svamp.

fredagen den 13:e januari 2012

Öppning




Varje torsdag (om inget annat kommit emellan) har jag tecknat med kompisar i projektet "Open book". Vi har hållit på i flera år nu. Jag var på vår lokala bar igår och jamtecknade. Det finns en Open book-blogg med massa bilder från böckerna vi ritar i. Kolla in här!

Vi tecknar och suddar över varandras bilder. Det kan gå till såhär:

Open Book Jam-session Stockholm 090903 from Jonas Pike on Vimeo.

torsdagen den 12:e januari 2012

Flippersommar - en 3 till 4 år gammal text av ers verkligen

Året var 2008. En tidskrift som skulle ge ut ett nummer med flippertema kontaktade mig. Den här texten är redan alltså publicerad i Pequod #44, så alla har förmodligen redan läst den.




Flippersommar


Min flippersommar 2008 kom att domineras av tre händelser. Mötet med världsmästaren, upptäckten av flipperspelet "Gay 90's", samt återföreningen med rampkungen från Bangladesh.


Världsmästaren

Ganska plötsligt hade jag fått jobb på ZTV. Jag var inbjuden för att prata om min nya bok "Simons 120 dagar" i ett soffprogram. Efter intervjun frågade någon höjdare på kanalen om jag ville ta över som programledare efter en kille som nyss hoppat av. Jag hade en idé om en talkshow med inriktning på skräpkultur och de gick med på det utan närmare eftertanke.

I tredje programmet hade jag tänkt ha flippertema, men det var svårt att hitta lämpliga gäster. Jag hade tidigare läst en notis i en kvällstidning om vinnaren i flipper-SM, och efter några Google-klick insåg jag att denne kille även var regerande världsmästare. Mannen med det smått osannolika namnet Jorian Engelbrekson hade åkt till Pittsburgh och som första icke-amerikan vunnit VM förra året. Jag bad producenterna som skulle hjälpa mig med showen att leta upp Jorian, men det var tydligen svårt. Han hade hemligt nummer, så de försökte istället kontakta lite annat folk som stod listade på Svenska Flippersällskapets hemsida. Inget svar på mail och inget svar på deras mobiltelefoner. Veckor gick utan något reslutat. Jag visste att flipper var starkt sammanflätat med slackerkulturen, men vad fan... någon med anknytning till flipperspel borde väl åtminstone palla svara i telefon. Jag började bli desperat. Vi filmade ett förinspelat inslag på en flipperhall med rapparen Zacke, som jag minns som jävligt bra på flipper och han bjöd på en del tips och trix. Vi bokade även min kompis Finsta som byggde ett låtsasflipper ämnat för en animerad film, som gäst i studion. Det hela kändes fortfarande väldigt tunt för en 37-minuter lång show exklusive reklam. Världsmästaren var tydligen för mycket att hoppas på som gäst, men någon slapp medlem i flippersällskapet borde väl inte vara för mycket begärt.

Dagen innan programmet skulle sändas hade jag gett upp. Jag bytte tema och bokade två serietecknare istället, men minuten efter att det var avklarat ringde producent-Johan till min mobil. De hade äntligen fått tag på Jorian Engelbrekson och han verkade beredd att ställa upp. Det fick bli hälften serier, hälften flipper i programmet.

Intrycket Jorian gav var både helgjutet och splittrat på en och samma gång. En cityslick kepsbonde, alert men med slapp uppsyn, självsäker men ändå ganska tystlåten. Hans var klädd i kritvita jeans och en matchande obefläckad vit keps, med skärmen böjd på ett sådant sätt man annars bara sett hos de manliga rollkaraktärerna i Fucking Åmål. En klädstil som är svår att komma undan med, men världsmästaren lyckades med bravur. Förutom att spela flipper spelade han även nätpoker. Det var så han försörjde sig.

Intervjun blev okej, varken jag eller Jorian bjöd på några överraskningar. Vi bytte telefonnummer och snackade om att spela flipper någon dag. Han brukade tydligen ha någon form av flippertävling med sina kompisar på krogen Söders hjärta varje vecka. Jag dök upp en torsdag, men blev i stort sett ignorerad flippermästarna, så jag gick hem.


Gay 90:ies

Jorian hade i alla fall tipsat om Stockholm Pinball Locator: En väluppdaterad lista över alla flippermaskiner i Stockholm. Jag ögnade igenom listan och blicken drogs automatiskt till spelet "Gay 90's", som tydligen skulle finnas på Armémuseums café på Riddargatan i Stockholm. Många tankar dök upp i huvudet. Ett flipperspel med homotema? Hur gay var nittiotalet egentligen? Jag ringde min kompis Frej, som också är inne på flipper, och vi åkte till Riddargtan tillsammans med hans flickvän. Väl där blev jag både besviken och positivt överraskad. Spelet fungerade inte, men illustrationerna på maskinen var något av det vackraste jag någonsin sett. Kantiga och smått kubistiskt cartooniga figurer, som var extremt skickligt utförda i smakfulla färger. Jag insåg att "Gay 90's" syftade på artonhundranittiotalet och att "gay" bara betydde glad i det här sammanhanget. Gay Nineties visade sig vara en amerikansk term för 1890-talet, då den ekonomiska utvecklingen var exeptionell. Jag skyndade hem till Internet för att ta reda på mer om tecknaren. Konstnären hette Christian Marche och han låg bakom bilderna på ca 150 olika flipperspel från 60- och 70-talet. Jag snöade in fullkomligt och satt i timmar beundrades hans verk på spel som "Student Prince", "Fun-Fest", "Gin", "Swinger", "Bally-Hi" samt "Bally hoo". Marche blev min nya idol och en av mina favorittecknare, alla kategorier.

Rampkungen från Bangladesh

Jag och Frej blev mer och mer fixerade vid flipper den här sommaren. När vi satt och snackade gamla flipperminnen tog jag upp Jonne, en halvbengal som jag gjorde musik med i gymnasiet. Han spelade trummor och var även en grym turntablist. Vi brukade spela flipperspelet "Tales from the crypt" (fortfarande mitt favoritspel), som fanns i en videobutik nära vår skola. Jonnes taktkänsla kunde inte bara appliceras på trummor och skivspelare, utan gav även utdelning när han spelade flipper. Han satte en ramp och när bollen rullade ner på högra paddeln, flippade han till så att bollen sköts upp i samma ramp en gång till. Han slog till den högra knappen med exakt tidsintervall och höll den takten så länge han ville. Ramp efter ramp efter ramp. Det var fascinerande, men blev snabbt ganska tråkigt att titta på. Efter ett tag fick han gaska låga poäng per ramp (spelet uppmuntrade inte att bli statiskt behandlat), men vad blir... låt oss säga 10000 poäng gånger 835? Han stod bara och pumpade i samma ramp tills han fick ledningen över sin motspelare. Att pricka samma ramp för många gånger i rad, kom i bekantskapskretsen föraktfullt att kallas för "bengalstil".

Dagen efter jag berättat om rampkungen för Frej, ringde Jonne. Vi hade inte hörts på 10 år, men nu var han i Stockholm. Vi träffades och satte oss för att dricka några billiga öl på Söderhofs uteservering. Jonne hade flyttat tillbaks till Bangladesh för att jobba med en klädfabrik som en släkting till honom ägde. Jag föreslog att vi skulle spela några omgångar flipper för att kolla om hans rampfärdigheter fortfarande satt i, men han var inte sugen.

onsdagen den 11:e januari 2012

Jag blev haffad av narkotikaspanare igår

Vid 12-tiden hade jag och en kompis hämtat ut våra visum från den vietnamesiska ambassaden i Älvsjö. På väg till pendeltåget blev vi stoppade av tre civilklädda poliser som legitimerade sig. Jag blev förhörd av två olika män.

"Har du haft någonting med polisen att göra tidigare? Är du dömd för någonting?"
"Jag är en tidigare ostraffad man."
"Tidigare?"
"Ja, det är väl så man brukar säga?"
"Har du använt narkotika någon gång?"
"Nej."
"Aldrig?"
"Aldrig."
"Inte ens utomlands? Inte ens på något ställe där det varit lagligt?"
"Nej."
"Vad har du för syn på narkotika?"
"Ingen speciell syn."
"Tycker du det är okej att röka marijuana?"
"Nu tycker jag att det här börjar likna åsiktsregistrering."
"Frågan är ju fri. Du behöver inte svara om du inte vill."
"Då vill jag inte svara."
"Har du någonting olagligt på dig? Rizla? Någonting annat?"
"Nej. Rizla är väl i och för sig inte olagligt men jag har inte det heller."

Vi fick visa leg. De ringde och kollade upp oss i polisregistret, sen var vi fria att gå. De undrade var vi hade varit och vi berättade om att vi hämtat våra visum till Vietnam.

"Vietnam...", svarade en av poliserna. "Där blir det en del..." Han låtsades suga på en jont. "eller?"

tisdagen den 10:e januari 2012

Jag... som häst!

Svaret på gårdagens fråga: LeRoy Nieman. Tack till "Anonym" i kommentarfältet som bidrog med detta svar. Jag är beredd att hålla med Genèvekonventionen om att Niemans tavlor är lite väl magstarka att utsätta folk för.



-They're still working on him. He won't break. They've tried everything.
-Do you want me to bring out the LeRoy Neiman paintings?
-No. We cannot risk violating the Geneva Convention.

Jag vill även tacka Anna Solla, som skickade in detta tjusiga konstverk:

måndagen den 9:e januari 2012

Topphemligt!

En av mina favoritkomedier är "TOP SECRET!" från 1984. Det var en av de få filmer vi hade inspelade på video under min uppväxt. Jag och mina syskon såg den om och om igen under mina tonår.

Jag kom att tänka på en scen härom dagen. Militärerna försöker få Nick Rivers att avslöja något, så de torterar honom. Till slut ger de upp och förklarar för sin chef att de har försökt på alla sätt, men han vägrar att prata. Generalen frågar "Har ni försökt med modern konst?" Ett klassiskt grepp inom humor, som finns med på Sam Hendersons lista över "Always funny". Militärerna svarar "Nej, vi får inte bryta mot Genèvekonventionen."

När jag tänker på scenen minns jag mest den svenska textningen. Jag har för mig att generalen egentligen säger namnet på en konstnär istället för att vara så ospecifik som i den svenska översättningen. Förmodligen en referens som inte funkade i Sverige 1984. Jag måste kolla upp vem det var. Med den moderna informationstekniken kan jag säkert få veta mer om denne konstnär. Någon som vet vem det är eller ska jag se om filmen ännu en gång?



"En dårkomedi i värsta crazystil om rocksångaren som slår knockout på alla knasiga militärer!"

söndagen den 8:e januari 2012

Märkbart berusad

Där stod vi igår, utslängda från Ballbreaker och undrade vart vi skulle ta vägen.

Vänta lite. Låt oss backa bandet och ställa oss frågan: "Hur hamnade vi här?"

Jag och ett gäng kompisar åkte till ett nöjescentrum med det lustiga namnet Ballbreaker. Vi bowlade, drack öl och åt chips + nötter. Jag avslutade sista omgången med tre strikes i rad, sen tog vår tid slut. Vi gick upp på ovanvåningen och spelade en sorts modern version av "Duckhunt", där ankorna var filmade på riktigt. Jävligt realistiskt var det i alla fall. Min kompis var märkbart berusad, men träffade ändå ankorna. Hon backade bakåt och en vakt sa åt henne att vara försiktig med geväret. Då svarade hon "Ja, eller hur?". Vi blev utkastade. Vi åkte till Fridhemsplan och var snabbt förbi Nivå 22, sen gick vi till Biljardpalatset. Vi hittade en massa credtis i Sopranos-flipperspelet. Efter ett tag kom en rosenrasande gubbe fram och sa att vi stulit hans credits. Vi gav honom ersättning för hans utlägg. Efter några omgångar på det där bilspelet där man sitter två pers brevid varandra i stolar, var det läggdags.

lördagen den 7:e januari 2012

Det fanns en övernaturlig förklaring till den misstänkta rasismen

Oj. Legogubben visade sig vara en varulv. Fel av mig, jag får helt enkelt leva med skammen. Här är några skämtteckningar från en bok som heter "Nybuskis", som går att köpa för 42 kronor här.



fredagen den 6:e januari 2012

Lego + Skrapan Köpcentrum = rasism



Igår var jag i Gallerian i Skrapan vid Skanstull. Där pågår just nu en Legoutställning (i två dagar till). Nära huvudentrén har det byggts en stor modell av Skrapan i Lego. På baksidan av modellen kan man titta in i genomskärningar av byggnaden. Man ser lägenheter med legogubbar som gör olika saker. Alla figurerna är ljushyade utom en. Han har mörkbrunt skinn. Hur har man då valt att porträttera just denne minoritetsrepresentant? Jo, han hotar en kvinna. Den svarte mannen håller upp händerna mot kvinnan, som onekligen ser vettskrämd ut.



Lego är ju danskt, var min första tanke. En egen, metafördomsfull tanke. Min andra tanke handlade mest om skadeglädje. Jag ser fram emot att få läsa citat från en svettig representant för Skrapan Köpcentrum, som nervöst försöker tysta ner detta, men sedan krampaktigt tvingas stamma fram en förklaring som inkluderar orden "taget ur sitt sammanhang".

torsdagen den 5:e januari 2012

Jag vet inte om jag tipsat om det här tidigare, för det kändes liksom för självklart. Jag menar, mina kompisar tänker säkert liksom "grattis Einstein"



Läste tidskriften "Det grymma svärdet" nummer 9-10 igår. Sveriges bästa tidskift som ges ut idag. Pontus Lundkvists artikel om "Gud Spärrmongson"-gate är den skojigaste texten jag läst på länge. När denna "skandal" han skriver om inträffade hade jag annat för mig, så det var spännande att få en sammanfattning av hela händelseförloppet. För er som missat Pontus blogg: Kolla här. För er som vill köpa "Det grymma svärdet": kolla här.

onsdagen den 4:e januari 2012

Kokt som sushi


Kollade på "Hitlåtens historia" på TV igår. Det är ett av mina favoritprogram just nu och Neneh Cherry är en av de ballaste lirarna jag någonsin sett. Igår handlade det om hennes låt "Buffalo stance". Jag önskade mig Absolute Music vol. 6 i elvaårspresent, mest för att jag visste att den låten fanns med på samlingen. Min polare köpte hennes skiva "Raw Like Sushi" och jag spelade av den på band. När jag såg programmet igår kom jag att tänka på en sak. Sushi är inte rått. Sushi är namnet på det vinägerkokta riset. Ovanpå riset kan man lägga lite olika saker. Till exempel rå fisk. Sushin är dock alltid kokt.

tisdagen den 3:e januari 2012

Jag orkar inte längre

Nu ger jag upp det här med att konsekvent använda ordet "dom". Grejen är att det ser dumt ut när man skriver "de"/"dem" i utpräglat talspråk. T.ex. repliken "Sådana som de är ju sjuka i huvudet". I löpande text ser det dock för barnsligt ut att köra med "dom". Jag insåg det när jag läste igenom mitt förra blogginlägg. Från och med nu tänker jag skriva "de"/"dem" i löpande text och "dom" i repliker. Känns som den enda rimliga lösningen.


Tack vare mina läsare (Nicolas Krizan och "Jonas") som är bättre än jag på Google, har jag nu fått reda på mer om Manfrin och gåtan med de "svenska" Nisse-serierna.

Jag tror jag kommit ett par steg närmare sanningen. Google translate via italienska gav en ganska förvirrad översättning av en intervju med Manfrin, men så här tror jag att det ligger till:

Nisses skapare George Gately Gallagher gjorde bara skämtteckningar (dvs "enrutingar") med figuren. Syndikatet som förvaltade rättigheterna för Nisse, kontaktade den italienske tecknaren Umberto "Manberto" Manfrin för att de ville göra tecknade serier med Nisse. Varför de kontaktade en italienare vet jag inte. Kanske för att Nisse var ovanligt poppis i Italien. Kanske för att Manberto var billig och bra. Manfrin gick med på att utveckla Nisse så att han gick på två ben och kunde prata. Var dessa serier publicerades ursprungligen, har jag ingen aning om. Jag har uppfattat det som att allt detta hände på 70-talet, innan det började göras tecknade filmer (för TV) med Nisse på 80-talet. Efter succén med TV-serien började Marvels barnserieimprint "Star Comics" ge ut en serietidning med Nisse (med enbart amerikanska serieskapare). Star Comics-tidningen blev grunden för den svenska utgåvan, men man drygade ut den med gamla George Gately Gallagher-skämtteckningar och Manfrin-serier. Jag tror alltså inte längre att Sverige varit inblandat i att tillverka Nisse-serier. Manfrin dog 2005.


Manberto

måndagen den 2:e januari 2012

Svensktillverkade Nisse-serier?


I dom gamla Nisse-tidningarna fanns det serier som min brorsa kallade för "dom svenska Nisse-serierna". Dom var lite annorlunda tecknade än dom andra serierna i tidningen. En stor skillnad var att Nisse kunde prata i dessa serier, vilket han enbart gjorde i dom tecknade filmerna annars. Inte i övriga serier eller skämtteckningar, alltså.

När jag var elva år vägrade jag tro att detta kunde vara sant. Svensktecknade Nisse-serier, det lät obehagligt. Jag tror inte att min bror hade något belägg för sin teori, utan han gick nog mest på magkänsla. I somras köpte jag några amerikanska Nisse-tidningar ("Heathcliff") på Comic-Con. Dom "svenska" Nisse-serierna fanns inte med där. Jag har dock inte bläddrat igenom alla amerikanska nummer, det kanske jag borde göra någon gång. Dom svenska tidningarna är tjockare, så någon form av utfyllnad behövdes alltså.

I vissa "svenska" Nisse-serier ser man en liten signatur. Ibland är den ganska tydlig (som på bilden ovan) och jag tolkar den som "Manfrin". Min teori just nu är att det svenska förlaget (Atlantic) beställt dessa serier av någon sydeuropeisk tecknare. Jag minns att man gjorde så på 80-talet i den svenska seriebranschen. Spanjorer och italienare tecknade Starlet-serier och liknande (efter svenskt manus). Det var den tidens billiga arbetskraft.

Jag funderar på att kontakta någon som jobbade redaktionellt med Nisse i Sverige på 80-talet och bena upp denna gåta. Jag minns att jag pratade med Elisabeth Engstrand Sparring på en fest en gång och hon sa att hon jobbat mycket med Nisse-tidningen. Ska försöka få tag på henne.

söndagen den 1:e januari 2012

Gillar risiga komedier

Ah! Nyårsdagen. Pizza och bra på teve. Ser mest fram emot Polisskolan, men även Nu blåser vi snuten igen och Ett päron till farsa på semester i EG.