Flippersommar - en 3 till 4 år gammal text av ers verkligen

Året var 2008. En tidskrift som skulle ge ut ett nummer med flippertema kontaktade mig. Den här texten är redan alltså publicerad i Pequod #44, så alla har förmodligen redan läst den.

Flippersommar


Min flippersommar 2008 kom att domineras av tre händelser. Mötet med världsmästaren, upptäckten av flipperspelet "Gay 90's", samt återföreningen med rampkungen från Bangladesh.


Världsmästaren

Ganska plötsligt hade jag fått jobb på ZTV. Jag var inbjuden för att prata om min nya bok "Simons 120 dagar" i ett soffprogram. Efter intervjun frågade någon höjdare på kanalen om jag ville ta över som programledare efter en kille som nyss hoppat av. Jag hade en idé om en talkshow med inriktning på skräpkultur och de gick med på det utan närmare eftertanke.

I tredje programmet hade jag tänkt ha flippertema, men det var svårt att hitta lämpliga gäster. Jag hade tidigare läst en notis i en kvällstidning om vinnaren i flipper-SM, och efter några Google-klick insåg jag att denne kille även var regerande världsmästare. Mannen med det smått osannolika namnet Jorian Engelbrekson hade åkt till Pittsburgh och som första icke-amerikan vunnit VM förra året. Jag bad producenterna som skulle hjälpa mig med showen att leta upp Jorian, men det var tydligen svårt. Han hade hemligt nummer, så de försökte istället kontakta lite annat folk som stod listade på Svenska Flippersällskapets hemsida. Inget svar på mail och inget svar på deras mobiltelefoner. Veckor gick utan något reslutat. Jag visste att flipper var starkt sammanflätat med slackerkulturen, men vad fan... någon med anknytning till flipperspel borde väl åtminstone palla svara i telefon. Jag började bli desperat. Vi filmade ett förinspelat inslag på en flipperhall med rapparen Zacke, som jag minns som jävligt bra på flipper och han bjöd på en del tips och trix. Vi bokade även min kompis Finsta som byggde ett låtsasflipper ämnat för en animerad film, som gäst i studion. Det hela kändes fortfarande väldigt tunt för en 37-minuter lång show exklusive reklam. Världsmästaren var tydligen för mycket att hoppas på som gäst, men någon slapp medlem i flippersällskapet borde väl inte vara för mycket begärt.

Dagen innan programmet skulle sändas hade jag gett upp. Jag bytte tema och bokade två serietecknare istället, men minuten efter att det var avklarat ringde producent-Johan till min mobil. De hade äntligen fått tag på Jorian Engelbrekson och han verkade beredd att ställa upp. Det fick bli hälften serier, hälften flipper i programmet.

Intrycket Jorian gav var både helgjutet och splittrat på en och samma gång. En cityslick kepsbonde, alert men med slapp uppsyn, självsäker men ändå ganska tystlåten. Hans var klädd i kritvita jeans och en matchande obefläckad vit keps, med skärmen böjd på ett sådant sätt man annars bara sett hos de manliga rollkaraktärerna i Fucking Åmål. En klädstil som är svår att komma undan med, men världsmästaren lyckades med bravur. Förutom att spela flipper spelade han även nätpoker. Det var så han försörjde sig.

Intervjun blev okej, varken jag eller Jorian bjöd på några överraskningar. Vi bytte telefonnummer och snackade om att spela flipper någon dag. Han brukade tydligen ha någon form av flippertävling med sina kompisar på krogen Söders hjärta varje vecka. Jag dök upp en torsdag, men blev i stort sett ignorerad flippermästarna, så jag gick hem.


Gay 90:ies

Jorian hade i alla fall tipsat om Stockholm Pinball Locator: En väluppdaterad lista över alla flippermaskiner i Stockholm. Jag ögnade igenom listan och blicken drogs automatiskt till spelet "Gay 90's", som tydligen skulle finnas på Armémuseums café på Riddargatan i Stockholm. Många tankar dök upp i huvudet. Ett flipperspel med homotema? Hur gay var nittiotalet egentligen? Jag ringde min kompis Frej, som också är inne på flipper, och vi åkte till Riddargtan tillsammans med hans flickvän. Väl där blev jag både besviken och positivt överraskad. Spelet fungerade inte, men illustrationerna på maskinen var något av det vackraste jag någonsin sett. Kantiga och smått kubistiskt cartooniga figurer, som var extremt skickligt utförda i smakfulla färger. Jag insåg att "Gay 90's" syftade på artonhundranittiotalet och att "gay" bara betydde glad i det här sammanhanget. Gay Nineties visade sig vara en amerikansk term för 1890-talet, då den ekonomiska utvecklingen var exeptionell. Jag skyndade hem till Internet för att ta reda på mer om tecknaren. Konstnären hette Christian Marche och han låg bakom bilderna på ca 150 olika flipperspel från 60- och 70-talet. Jag snöade in fullkomligt och satt i timmar beundrades hans verk på spel som "Student Prince", "Fun-Fest", "Gin", "Swinger", "Bally-Hi" samt "Bally hoo". Marche blev min nya idol och en av mina favorittecknare, alla kategorier.

Rampkungen från Bangladesh

Jag och Frej blev mer och mer fixerade vid flipper den här sommaren. När vi satt och snackade gamla flipperminnen tog jag upp Jonne, en halvbengal som jag gjorde musik med i gymnasiet. Han spelade trummor och var även en grym turntablist. Vi brukade spela flipperspelet "Tales from the crypt" (fortfarande mitt favoritspel), som fanns i en videobutik nära vår skola. Jonnes taktkänsla kunde inte bara appliceras på trummor och skivspelare, utan gav även utdelning när han spelade flipper. Han satte en ramp och när bollen rullade ner på högra paddeln, flippade han till så att bollen sköts upp i samma ramp en gång till. Han slog till den högra knappen med exakt tidsintervall och höll den takten så länge han ville. Ramp efter ramp efter ramp. Det var fascinerande, men blev snabbt ganska tråkigt att titta på. Efter ett tag fick han gaska låga poäng per ramp (spelet uppmuntrade inte att bli statiskt behandlat), men vad blir... låt oss säga 10000 poäng gånger 835? Han stod bara och pumpade i samma ramp tills han fick ledningen över sin motspelare. Att pricka samma ramp för många gånger i rad, kom i bekantskapskretsen föraktfullt att kallas för "bengalstil".

Dagen efter jag berättat om rampkungen för Frej, ringde Jonne. Vi hade inte hörts på 10 år, men nu var han i Stockholm. Vi träffades och satte oss för att dricka några billiga öl på Söderhofs uteservering. Jonne hade flyttat tillbaks till Bangladesh för att jobba med en klädfabrik som en släkting till honom ägde. Jag föreslog att vi skulle spela några omgångar flipper för att kolla om hans rampfärdigheter fortfarande satt i, men han var inte sugen.