Anledningen till att jag bloggar så mycket under min resa är samma som anledningen till att jag åt så mycket mat under "Simons 120 dagar". Känslan av att "nu kan det dröja ett bra tag innan jag får tillgång till internetuppkoppling/mat igen!". Detta leder till att jag "passar på" att blogga eller äta så fort möjlighet ges, och att jag gärna "bunkrar upp" lite i förebyggande syfte.
Med facit i hand verkar det svårt för mig att hamna i situationer där mat och bredband inte finns till hands. Den mänskliga hjärnan utvecklades under stenåldern då mat och elektricitet var bristvaror. Sånt lever kvar i våra gener. På den tiden fick man ta de tillfällen som bjöds. Det var inga sura miner för det.
onsdag 8 februari 2012
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Har du tuggat betelnut än?
SvaraRadera