fredag 18 november 2011
Min rasistiska uppväxt
Jag ska godkänna det papper min bok ska tryckas på. Kineserna har skickat varuprover, men försändelsen har inte nått mig ännu.
När jag tänker på Kina minns jag två sånger om kineser som jag ofta fick höra under min uppväxt. På den tiden tänkte folk inte så mycket på "rasism" och sånt där.
Den första brukade min morfar sjunga, och vi barn brukade stämma in i crescendot på slutet vid "A-tjinge-linge-laska". Samtidigt drog vi alla upp ögonen i en klassisk kines-imitation.
"I Kina går kinerserna med långa bamburör
och väntar på att ryssarna ska steka dom i smör,
och när som ryssen kommer, det blir ett himla liv.
Ja, det blir liv och det blir kiv, så därför sjunga vi:
A-tjinge-linge-laska, A-laska-sola-maj
och döden står och lurar. A-laska-sola-maj. HAJ, HAJ!"
Den andra stämmer min pappa fortfarande upp i lite då och då. Den är inte så lång, melodin är bara en slags fanfar.
"Kineserna, kineserna, dom tror att dom kommer till gud!"
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag har juggeföräldrar och tro mig att jag hade en politisk inkorrekt uppfostran. Alla asiater går t ex under samlingsnamnet kineser. När min dotter föddes med lite ihoptryck ansikte och något sneda ögon, frågade mamma mig varför jag fått ett kinesbarn. Jesus. Listan kan göras lång men jag skäms för att skriva mer. De menade inget illa, bara okunskap.
SvaraRadera//Ami
Jesus.
SvaraRaderaHah! Kan du inte spela in hur den lät?
SvaraRaderaI Kina bor kineser med långa bamburör
SvaraRaderadom sticker missionärerna i röven så dom blör
I Kina bor kineser med långa bamburör
dom sticker missionärerna o steker dom i smör