söndag 22 maj 2011
Parliamo italiano
Det var visst inte Bologna vi bor i utan på landsbygden i Toscana. Vi är elva pers som delar på ett pittoreskt stenhus. När kvinnan som vi hyr av visade runt försökte jag kommunicera. Först pekade jag på utsikten och sa "Paradiso!". Vi gick vidare till köket. Jag pekade på en fruktskål och sa "Tutti frutti!". Hon gav mig den sortens leende som vanligtvis är förbehållet barn och psykiskt funktionshindrade individer.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Ha ha ha ha!
SvaraRaderaFå saker klår känslan man får av ett sånt leende.
SvaraRaderatutti frutti hahahahhahahah IQ
SvaraRadera