söndag 9 februari 2014

Ensamhet och prestationsbaserad självkänsla



Efter att ha hängt med kompisar dygnet runt i nästan tre veckor i Kambodja märkte jag att jag blivit väldigt beroende av sällskap. Dagen efter jag kom hem åkte jag till Västerås och körde standup. Det var en grym kväll som gav mig den kicken jag var ute efter. På morgonen vaknade jag på Stadshotellet, gick ner till frukosten och åt en gör-det-själv-våffla med sylt och grädde. Något jag uppskattar, men som David Liljemark föraktfullt dömt ut som ett "tjofaderittan-koncept".

Jag läste några dagstidningar, drack kaffe och gick och la mig i sängen igen där jag zappade lite slött på teven. Jag kände en smått melankolisk känsla av ensamhet, som jag hört många komiker beskriva tidigare. Batterierna på datorn och mobilen hade laddats ur, så jag bestämde mig för att försöka skriva ett skämt i en medhavd anteckningsbok. Efter mindre än en timme hade jag skrivit en rutin jag blev jävligt nöjd med. Jag fnissade för mig själv och kände mig på väldigt gott humör igen.

1 kommentar:

  1. Jag älskar David Liljemark mer än ord kan beskriva.

    Du är också okej.

    SvaraRadera