Wald Entertainment AB

Wald Entertainment AB
"Vesslan" - Ny standupturné med Simon Gärdenfors runt om i Sverige i höst. Klicka på bilden för info och biljetter!

tisdag 24 september 2013

Simon Gärdenfors intervjuad om illustration och bokomslag, serier och grafisk form



Häromdagen blev jag intervjuad av Daniel Persson, som går på Konstfack. Intervjun var en del i ett skolprojekt.


Simon Gärdenfors intervjuad av Daniel Persson
- Om illustration och bokomslag, serier och grafisk form
2013-09-17


Berätta om din bakgrund inom serier, illustration och grafisk formgivning.

Jag har har hållit på väldigt länge med tecknade serier. Jag började illustrera berättelser innan jag kunde skriva, jag gjorde dem tillsammans med min mamma. I mellanstadiet började jag teckna superhjälteserier tillsammans med mina kompisar.

Grafisk formgivning kom ganska sent i livet, i samband med att jag började ge ut fanzin så började jag tänka på formgivningen av omslagen.

Hur gammal var du då?

Det första gav jag ut 1995, då var jag sjutton.

Jag kände en kille som heter Martin Fredrikson [numera Lexelius, Simons anm.] (Han kallade sig för Core), han var graffitimålare och formgivare. Han gjorde typsnitt, jag märkte att han började bli intresserad av formgivning. Det smittade av sig lite på mig. Han intervjuade en typograf i ett nummer av sitt seriefanzin.

Jag har ganska länge varit intresserad av förpackningar. Jag samlar på godisförpackningar till exempel, jag gillar godisförpackningens estetik.

När jag skulle sluta gymnasiet så var mina föräldrar på mig, kanske mest min mamma. Hon sa att jag skulle skaffa ett riktigt jobb. Hon försökte övertala mig om att ge mig in i reklamvärlden. Jag visste inte så mycket om världen utanför skolan. Jag drömde mer om att teckna serier. Jag tänkte att man kanske kan gå på bidrag och teckna serier och kanske bli publicerad. Jag hade nog redan blivit publicerad i MegaPyton innan jag slutade gymnasiet. Jag fick ändå intrycket - via min mamma - att man är tvungen att ha ett riktigt jobb, så jag sökte mig till reklamvärlden.

Efter skolan praktiserade jag på en reklambyrå. Då var jag lite inne på att kanske jobba med grafisk formgivning och förpackningsdesign eller något liknande.

Jag hade också börjat illustrera till en gratistidning som hette Monitor. Den kom ut i Lund. Det var som en mer lokal variant av Nöjesguiden i Skåneregionen. Där lärde jag känna Martin Fredrikson (som gav ut Öggrarr) och Finsta.

Var Martin väldigt inne på typografi?

Ja, han var inne på typografi och grafisk formgivning. Han är lite äldre än vad jag är också.

Var det då du började tänka mer på layout och typografi?

Jag började nog tänka på det när jag såg hans (Martins) fanzin. I de tidigare numren av hans fanzin verkade han inte ha någon koll på typografi och grafisk formgivning. Men efter ett tag märkte jag att han började anstränga sig mer på de punkterna. Det här var i samma veva som jag började tänka på yrkesval och att jag kanske skulle börja jobba med reklam. Jag började tänka på grafisk formgivning på ett mer medvetet sätt än tidigare. Jag försökte lära mig lite datorprogram men det lyckades inte speciellt bra.

Min kompis Calle Thörn var intresserad av datorer. Han skaffade sig olika program för digital formgivning till sin PC. När jag skulle söka praktik så hjälpte han mig att formge ett snyggt brev, med lite inklippta bilder och illustrationer. Där väcktes det intresset.

Sedan har jag mest formgivit mina egna böcker. I Död Kompis har varje sida ett starkt inslag av grafisk design.



Är Död Kompis din senaste bok?

Ja, men planen är att det ska komma en ny nästa år, det kommer mestadels vara en samling av kortare serier. Jag har rätt stora planer för att göra en box med en bok och en liten plastfigur föreställande min seriekaraktär.

I Död Kompis jobbade du med tecknandet och formgivningen tätt sammankopplat. Hur har processen sett ut med tidigare seriealbum?

Först gav jag ut olika fanzin. Vi gjorde ett fanzin som hette Dagens Nyheter, ganska skojigt. Vi började med klipp-och-klistra-layout. Vi använde oss av kopiator. Vi tyckte det var coolt att ha en EAN-kod, så vi snodde en från någon annan serietidning, eller ett sexpack öl eller liknande.



Illustrationer av Simon Gärdenfors och Viktor Arve

Det verkar som att du hade ett formtänk redan då, alltså.

Ja, absolut. Det här var 96, första numret av Dagens Nyheter kom 95. Det var inte jätteavancerad layout direkt. Jag var på min farbrors jobb och skrev ut en ram från hans dator till exempel. Det hade varit rätt lätt att göra själv. Loggan kalkerade jag från Dagens Nyheter, jag tyckte det var skojigt att fanzinet skulle ha samma namn som en känd tidning.

Till tredje numret var vi lite mer medvetna. Det fanns ett helhetstänk bakom formen. Fast formgivningen på inlagan var ganska slapp.

I min första egna bok, Turist, fanns det ett ganska starkt helhetstänk. Det skulle vara två rutor per sida. Omslaget gjorde jag i Illustrator. Jag formgav allting själv.



Hur var det med förlaget?

Jag försökte få den utgiven på lite större förlag, men jag blev refuserad på alla ställen jag skickade in den till. Så jag övertalade min kompis förlag. Fredrik Jonsson, det var bara han och några av hans kompisar. De hade gett ut en bok innan. Så jag frågade om de ville ge ut den om jag finansierade allting själv. Då sa de ja.

Jag hade jobbat på Egmont ett tag och sparat ihop 20 000 som det kostade att trycka 2000 exemplar. Så det var ingen otroligt stor summa, men då tyckte jag det. Jag fick tillbaks de pengarna hyfsat snabbt.

Förlaget hade inget att säga till om?

Nej, jag gjorde ju allting själv. De tyckte väl mest att det var skönt att slippa jobba och det blev ju snyggt. Jag tyckte att det var rätt snyggt att inte ha någon baksidestext. Rent och snyggt.

Med min nästa bok, Lura Mig, gjorde jag också allt själv, men där hade förlaget en invändning och sa att jag måste ha en baksidestext.



Jag kände mig inte så trygg som typograf då, så jag tog hjälp av en kille som satte baksidestexten. Det kanske hade blivit lite fulare om jag hade gjort det helt själv. Han satt och pillade med texten så att det skulle se proffsigt ut. Erik Uppenberg heter han, han har formgivit mycket till Galago.

Jag och han gjorde även ett omslag tillsammans till en Galago-publikation. Han formgav och jag illustrerade. Det är ett av de få omslagen som jag varit med och illustrerat förutom mina egna.



Utöver dina egna, vilka andra böcker har du gjort omslag till?

Jag har illustrerat två omslag till MegaPyton och ett eller två till tidningen Monitor.

Det är aldrig någon som hört av sig och frågat om jag vill formge ett bokomslag. Vilket jag idag förmodligen ändå inte tackat ja till.

Varför inte?

Nu har jag möjligheten att jobba som fri konstnär. Bara göra de böcker jag vill. Jag behöver inte ta några brödfödeuppdrag. Om jag skulle ta ett sådant uppdrag vill jag i så fall ha helt fria tyglar.

Egentligen vill jag mest göra mina egna grejer, men jag trodde nog att jag skulle få erbjudanden om att göra bokomslag. På ett sätt är det lite konstigt att folk inte hör av sig. Samtidigt är det lite skönt eftersom jag förmodligen inte hade velat göra det. Det var nog min plan, för länge sen, att formge och illustrera åt andra också. Det visar väl lite på hur hård konkurrens det är hur många det finns som vill göra det.

Något enstaka illustrationsjobb har jag fått, men då har det ofta slutat med att vi skiljts åt som ovänner. Det kan vara så här: "Okej, jag har gjort ett utkast här, jag vill inte göra mer ändringar utan att få mer betalt. Är ni inte nöjda med det så skiter vi i det."

Skiter i det som att du struntar i att ta betalt eller att du begär betalt för det du gjort för att sedan avbryta jobbet?

De erbjöd mig 20 000 för ett par illustrationer. Sedan ville de att jag skulle göra ändringar, jag begärde mer betalt. De svarade med att det går över budgeten. Tillslut blev det som så att jag fick pengarna för det jag hade gjort, men illustrationerna användes aldrig. De blev sura på mig. Jag fick lite avsmak på att jobba vidare i den svängen.

Efter det har jag fått ett fåtal erbjudande om illustrationsjobb, för det mesta har jag tackat nej.

Så du har aldrig tänkt att det skulle vara roligt att göra omslag åt någon annan?

För länge sedan tänkte jag så. Det var kul att göra omslaget för Galago, även om det tog lång tid och var ganska dåligt betalt. Ifall det var så här: "Du ska göra den nya Non Stop-förpackningen och du får helt fria händer, vi ska inte ens komma med några synpunkter. Du bara lämnar in ett original." Men sådant händer ju inte, men det hade kanske varit kul att göra.

Beskriv hur det är att jobba som egenföretagare inom kreativt skapande.

Mitt företag har mer varit ett nödvändigt ont. Jag märkte tidigt att folk ville att jag skulle ha ett eget företag så att jag kan fakturera. Jag startade mitt företag 1999.

Jag spelar in låtar, uppträder som rappare, tecknar serier ibland. Jag har en revisor som jag mailar till och säger "fakturera för det här", så skickar hon en faktura och håller koll på att uppdragsgivaren betalar i tid. Sedan sparar jag alla kvitton som har med jobbet att göra och skickar in dem också, så fixar hon min deklaration. Det känns inte riktigt som jag jobbar på ett eget företag. Det är väl så det är, de flesta gör väl på ett liknande sätt.

Jag har levt mycket på stipendier också. Då är det lite mindre företagande, då får man bara en summa, ofta skattefritt.

Så, med få undantag är alla dina jobb är egeninitierade?

Ja, det har varit mer och mer så på sista tiden. När jag startade mitt eget företag så var min plan att jobba mer som illustratör och så. Jag gjorde några illustrationer till en tidning som hette Total Film.

Sedan satte jag ihop en portfolio som jag gick med till Metro, som just hade startat i Skåne. Jag hade ganska tur, de letade efter illustratör just då. Så jag fick en artikel att illustrera samma dag.

De var även intresserade av att ha en serie från en lokal serietecknare. Jag började teckna en strippserie. Jag gjorde ungefär 30 strippar, men jag kände mig inte riktigt bra på det formatet.

Det blev lite för stort, för snabbt. Martin Kellerman hade tecknat Rocky ett tag, den hade blivit populär. Han tog en paus runt millennieskiftet, så då plockade Metro Stockholm och Metro Riks upp min seriestripp. Så den gick över hela Sverige, men var inte jättebra. Folk saknade Rocky och tänkte "vad är det här för skit som har börjat?". Jag fick sparken från Metro ganska snabbt efter det.

Det kändes lite jobbigt eftersom att jag precis hade börjat göra illustrationer, sedan tog seriestrippen upp all min tid. Jag var rätt lat då också, jag tecknade den på några timmar per dag, sen hängde jag med mina kompisar.

Men du klarade dig på att göra bara den seriestrippen?

Ja, jag kom från att leva på socialbidrag så jag behövde dra in kanske 4500 kr i månaden för att kunna överleva. Jag hade väldigt låga omkostnader. Jag bodde i ett pensionat som kallades Ryska Huset och käkade rostat bröd och makaroner.

Jag har tänkt på att det är det är konstigt att Metro idag inte har plockat upp någon av de många bra svenska serietecknare som finns, men jag har inte riktigt tänkt på att kanske ingen av dem behärskar strippserieformatet riktigt bra.

Kellerman är nästan den ända i hela världen som jag tycker gör bra strippserier. I och för sig gjorde vi en som hette DJ Röv (med David Liljemark och Calle Thörn) som gick i Mega Pyton, den tyckte jag var rätt rolig, men den skulle aldrig en dagstidning publicera. Jag gjorde en som hette Pappa Y-front, det var en figur. Varje stripp slutade med att han skadade sig på något sätt, den blev dock refuserad när jag försökte få den publicerad i Dagens Nyheters gästserie.

Vad är viktigt att tänka på för den som vill jobba som egenföretagare med kreativt skapande?

Det är svårt att ge tips där för jag känner inte riktigt att jag vill jobba som egen företagare inom kreativt skapande. Om jag inte kan få stipendier så att jag kompromisslöst göra det jag vill, så vill jag nog hellre gå tillbaks till det livet då jag gick på bidrag och gav ut mina egna grejer. Det känns inte som ett bra tips för någon som vill försörja sig inom något kreativt. Vill man ha en rimlig lön måste man nog kompromissa ganska mycket och ibland ta uppdrag där kunden har stort inflytande. Det verkar väl halvkul.

Annars är det de gamla vanliga tipsen; jobba på hårt...

...och inte vara kompromisslös?

Det beror på vad man har för mål. För tillfället behöver jag inte kompromissa särskilt mycket. Om jag samarbetar med en kompis så blir det kompromisser ibland eftersom vi inta alltid vill göra exakt samma sak, men det blir ofta bra ändå.

Berätta om hur processen sett ut.

Den har sett olika ut från gång till gång. Vilken av böckerna vill du helst att jag ska prata om?

Turist.

Jag kom på en idé när jag jobbade på Egmont. Jag skrev stödord för varje kapitel. Sedan skrev jag manus, delade upp det i åtta kapitel med ungefär tio sidor på varje kapitel. Varje sida hade sex rutor. Eftersom att jag tecknade på olika platser så klippte jag ut alla rutor och lade dem i kuvert. Skissade med blyerts, tuschade med stålstift, scannade in och layoutade. Jag gjorde tio sidor åt gången, från stödord, bildmanus, skiss, tusch, scanning.

När jag sedan gjorde Simons 120 dagar så gjorde jag ruta för ruta och med Död Kompis gjorde jag sida för sida.



När tänkte du på bindning och box för Död Kompis?

Det tänkte jag på från början. Jag var inspirerad av en bok av Suihō Tagawa.

Hade du nära kontakt med tryckeri och bokbinderi för att se till att det blev som du ville ha det?

Nja, det kom senare, kanske när boken var två tredjedelar klar. Då började fråga runt på olika förlag vilka som skulle kunna erbjuda det trycket.

Tack så mycket för din medverkan!

Tack själv!


Kolla in Daniel Perssons hemsida på dpersson.com

3 kommentarer:

  1. intressant och inspirerande! cool

    SvaraRadera
  2. Underbart samtal, blir helt varm. Så ärligt! Kom över din bok av en slump, död kompis, fastnade för layouten när jag letade bok i bokhandeln. Min syster hade precis kommit hem från Japan, och hade köpt böcker med sig till mig, gillar att teckna och deras böcker är ju så fina. Din bok såg på något vis ut som en av dem jag fick. Död kompis låg på mitt arbetsbord i flera månader innan jag började läsa. Kan kalla det att du lyckats, Simon, när en bok är så snyggt gjord så den bara får ligga där och vara snygg. Läst och bläddrat i den och två andra nu, och upptäckt att jag gillar allt du gör! Gillar intervjun, extremt skönt och läsa ett samtal där någon är som du, så generationsbunden men inte ångestfull (alla är ju i princip det) ger perspektiv, borde vara lite mer som du. Hälsningar lillasyster (inte din, utan min storasysters;)

    SvaraRadera