Jag har gått på kryckor fyra gånger i mitt liv.
1. Jag var ca 8 år och hade en tävling med en kompis. Den som lyckades hoppa från högst antal trappsteg i en hotelltrappa vann. Jag vann. En spricka i foten, gips och kryckor.
2. Jag gick i mellanstadiet och hälsade på en kompis som hade sommarstuga i Småland. Jag blev biten av en huggorm. Fick kryckor, antihistamin och ett blått ben. Alltså, efter ett tag blev nästan hela benet blått som ett blåmärke.
3. Jag gick i gymnasiet och dansade vilt på fyllan. Jag gjorde något slags hopp, landade snett på foten och stukade den. Vristen svullnade upp rejält och jag fick gå på kryckor i några dagar.
4. Jag var runt 25 och skulle uppträda med Las Palmas i Gagnef. Jag var full, hög och hittade på en helt ny dans. Mitt knä hoppade ur led och jag fick både stödstrumpa och kryckor. Jag lyckades dock genomföra spelningen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Oh, I have never used those things...even though once I was supposed to. I just hardened it out and limped about like an idiot.They look so uncomfortable and cumbersome..why the sudden thought of "kryckor" anyway? Missing them or about to use them again?
SvaraRaderaJag saknar lite att gå på kryckor, det är skoj.
SvaraRaderaalla ville alltid gå med kryckor när de var små, någon grej man hade fått för sig. kanske att få mycket uppmärksamhet, jag vet inte. men jag ville aldrig ha kryckor, det såg mesigt ut. och jag var väl nästan vildast, och jag har sluppit. (än så länge)
SvaraRadera