fredag 21 februari 2014
Man har ju hört talas om att känna igen sig, men det här är ju löjligt
Såg "Begränsat utrymme" på Turteatern igår. Jävligt bra. Pjäsen är baserad på Bromanders serier och historierna fick en väldigt hård slagkraft även i teaterform.
Jag och Bromander brevväxlade runt millennieskiftet när vi båda var unga aspirerande serieskapare. Min flickvän under den här perioden skulle flytta. Hon hade kommit in på en konstskola i en annan stad, någonting hon hade planerat en längre tid utan att berätta någonting för mig. Jag skrev om min hjärtesorg till Bromander. Han plockade upp denna händelse i en serie, som 12 år senare letade sig in som en detalj i en teaterpjäs. Det blev en ganska stor känsla som överraskade mig igår.
Jag rekommenderar pjäsen varmt. För mer info, kolla här!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar